Det finns massor av olika typer av berättelser! Folksagan är en av den - men det finns också många olika typer av folksagor. På den här sidan kan du läsa om olika typer av berättelser och sagor. Men tänk på att det inte alltid är lätt att bestämma vilken typ av berättelse en saga är - och att den kan vara flera typer samtidigt. En sägen kan till exempel också vara en spökhistoria.
Gemensamt för de allra flesta berättelsetyperna är att de inte från början varit nedskrivna, utan har varit sådant som människor berättat för varandra, alltså att de är muntligt traderade. Från början skrevs inte berättelserna ner för att det inte fanns något skriftspråk att skriva ner dem med. Många av berättelserna skrevs inte ner för att folk inte tänkte att de var viktiga, eller för att de som berättade dem inte kunde skriva. Men sen kom man på att man ville spara alla sagor och berättelser, och då samlades de in av folklorister. De allra flesta stora samlingarna gjordes under 1800-talet. Några kända insamlare av sagor är bröderna Grimm, Asbjörnsen och Moe och Hyltén-Cavallius och Stephens.
Troligen har människor berättat berättelser och sagor så länge som vi har funnits till. Sagor har i historien använts på samma sätt som idag: som något roligt, ett sätt att umgås, ett sätt att lära sig och ett sätt att förstå vår värld. Det är för oss idag svårt att veta om dåtidens människor trodde att berättelserna var sanna eller också då mer tänkte på dem som allegorier.
En myt är en mycket gammal typ av berättelse som handlar om gudar och/eller hur saker uppstått på jorden. Myter som handlar om hur jorden eller livet uppkom kallas för skapelsemyter. Flera myter som utspelar sig i samma värld kallas tillsammans för en mytologi - till exempel som den nordiska mytologin som handlar om asagudarna.
Epos är en längre berättelse på vers, alltså den följer ett visst mönster och liknar på många sätt en sång. Epos handlar ofta om hjältar och följer deras äventyr. Eposen berättades till musik eller trumma, och formen var ett sätt för den som berättade att komma ihåg den. Några kända epos är Beowulf och Illiaden. Det finns epos som tillskrivs författare, men troligen kommer de från myter och muntlig tradition.
En legend är en berättelse som berättas som att den är sann, och handlar om en person - oftast en hjälte - och de fantastiska sakerna hen gjort. Legender innehåller oftast övernaturliga inslag såsom magiska krafter eller sagodjur. Det finns legender handlar om personer som faktiskt funnits. Olika typer av legender är helgonlegender, som handlar om kristna personer som varit med om mirakel och hjältelegender, som den om Kung Arthur.
En sägen är en berättelse som är kopplad till en viss plats, och den berättas som att den är sann. Ofta innehåller den något övernaturligt såsom spöken, troll eller förbannelser men en sägen kan också vara helt utan övernaturligheter. Sägner finns över hela Sverige.
Folksaga är ett samlingsnamn för flera olika typer av berättelser som innehåller sago-element såsom börjar med "det var en gång", tretal, magiska föremål, sagoväsen och lyckliga slut. Ofta är karaktärerna i folksagor arketyper, alltså det är inte meningen att de ska kännas som riktiga personer utan de ska vara som en symbol för alla prinsar eller prinsessor eller fattiga drängar. Ett vanligt sätt att dela in folksagor är i undersagor, som utspelar sig i ett obestämt sagoland och innehåller mycket magi och övernaturligheter, och novellsagor, som har mindre magi och kan handla om mer vardagliga saker.
Varför-sagor är som en lättsammare variant av en myt. De förklarar varför något, ofta djur, ser ut eller beter sig som de gör.
Kedjesagor innehåller en ramsa som upprepas och byggs ut under sagans gång. De kan också kallas för additiva sagor. Ett känt exempel är den vars ramsa börjar Katten på råttan, råttan på repet..
En fabel är en berättelse som ska lära ut något. Oftast handlar de om djur som beter sig som människor och avslutas med att man säger ut lärdomen, som kallas sensmoral. Exempel på en känd sensmoral är "Den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket"
Dilemmasagor är sagor som avslutas med någon slags dilemma - ett problem utan tydlig lösning. Meningen med dilemmasagor är att de som lyssnar ska fundera och diskutera efter att de hört berättelsen.
Konstsagor är berättelser som liknar folksagor - är skrivna på ett liknande sett eller som innehåller liknande saker som folksagor - men som har en författare. Kända konstagoförfattare är H. C. Andersen och Selma Lagerlöf.
Fantasy-genren kan ses som en typ av konstagor, eftersom de utspelar sig i sagovärldar och ofta innehåller sådant som finns i folksagor: magiska föremål och sagoväsen. Men fantasyböcker är oftast skrivna med fördjupade beskrivningar av platser och personer på sätt som sagor inte är (där karaktärerna ofta bara är arketyper som inte ens har namn).
Sagoparodier innehåller sagoelement men skojar med våra förutfattade meningar om dem: kanske kastar den om vem som är hjälte, eller lägger in moderna element. Sagoparodier kan också kallas fractured fairytales eller shrekifierade sagor, efter berättelserna om Shrek.
Även om vi ofta tänker på sagor och berättelser som något från förr i tiden har vi idag kvar många olika berättelsetyper som påminner om de gamla muntligt traderade sagorna. Dessutom lever ju de gamla sagorna kvar genom att de fortsätter läsas och berättas än idag.
En vandringssägen berättas som att den är sann, ofta börjar man med att säga att man vet att den är sann eftersom den hänt "en kompis mosters gamla granne.." eller liknande. Vandringssägnerna handlar ofta om något hemskt eller chockerande. De kallas också för Klintbergare, efter Bengt Af Klintberg som gjort berättelsetypen känd i Sverige.
En rolig historia, eller vits, är en kort berättelse med ett roligt avslut. Det finns olika typer av vitsar såsom ordvits, Bellmanhistorier och ljudhärmande vitsar.
Spökhistorier är berättelser som är till för att skrämmas. Ofta berättas de som att de är sanna. De kan handla både om övernaturligheter som spöken eller andra varelser eller om mer verkliga hemskheter såsom mördare.
